Ocean - 1987

Som en vålnad smyger jag runt och undviker dig

Jag har levt på allt mörker jag har inom mig

Jag vet inte längre vem jag tycker om

Vad du vill med mig för vilket som

Det som ofta flyger över mig är känslorna av

Ett stort jävla stormigt och öppet hav

Jag vill inte heller få dig att skrämmas iväg

Jag vill bara visa känslan av ett svek

Jag vill inte längre vakna upp på morgonen

Jag vill inte längre se mig själv i ögonen

Du ser ändå inte samma sak som jag ser

Jag ser blommorna och havet på Österlen

Jag vänder om

Jag seglar bort

Jag vänder om

Jag bleknar bort

Jag vill aldrig se och höra något från dig mer

Jag går hellre in i koma än att känna det

Allting som kom över mig är känslan av

Ett stort tomt jävla ständigt och vidrigt krav

Jag vill hellre bara ligga här på botten

Jag har redan satt ett tuggummi som toppen

Så nu kan alla snälla bara ta och ge sig av

För jag kan somna in och vakna upp en sommardag

Jag vill inte längre vakna upp på morgonen

Jag vill inte längre se mig själv i ögonen

Du ser ändå inte samma sak som jag ser

Jag ser blommorna och havet på Österlen

Jag vänder om

Jag seglar bort

Jag vänder om

Jag bleknar bort