Gränser - Adolphson & Falk

När jag var ett barn var livet gränslöst

Tiden var oändligt lång

Vägen som jag gick var ändlös

Och jag tvekade mer än en gång

Men inget kunde få mig att stanna

Jag hade viljan som förde mig fram

Och varje stund som var svår att fånga

Fann en plats i min öppna hand

Jag minns mina gator och ängar

Jag minns världen som svart eller vit

Jag minns min iver och längtan

Jag minns drömmarna som förde mig hit

Men nu sätter jag gränser

Jag reser murar till skydd och försvar

Och varje gång jag försöker flyga

Är det alltid nåt som håller mig kvar

Nu sätter jag gränser

Som släcker ut varje brännande eld

Men värst av allt är de gränser

Som jag satt inom mig själv

Jag söker efter någon slags öppning

Efter en möjlighet att bryta mig ut

Men jämt när jag börjar att söka

Kan jag alltid se var vägen tar slut

Jag vet vad jag har att vänta

Illusionernas dar är förbi

Och jag när en växande rädsla

Att jag snart förbrukat min tid

Men nu sätter jag gränser

Jag reser murar till skydd och försvar

Och varje gång jag försöker flyga

Är det alltid nåt som håller mig kvar

Nu sätter jag gränser

Som släcker ut varje brännande eld

Men värst av allt är de gränser

Som jag satt inom mig själv

Mor, krav, skam

Moral, regler, takt

Gud, skuld, hat

Tillit, guld, makt

Mor, krav, skam

Moral, regler, takt

Gud, skuld, hat

Tillit, guld, makt

Men nu sätter jag gränser

Jag reser murar till skydd och försvar

Och varje gång jag försöker flyga

Är det alltid nåt som håller mig kvar

Nu sätter jag gränser

Som släcker ut varje brännande eld

Men värst av allt är de gränser

Som jag satt inom mig själv