Träden I Villa Borghese - Александр Рыбак

Jag lyssnar till trädens sånger

I parken en dag i april

De viskar och knappt hör man orden

Men tonen den finns redan till

Det var bara vinden som blåste

Och solen som visade sig

Men mest av allt var det kanske

En vårdags minne av dig

Kom nära mitt hjärta kom nära

Under grönskans silade ljus

Dröjer en bitterljuv längtan

En tid i förälskelsens rus

Så glöm din ensamhets stunder

Här är min längtande famn

Kom låt oss färdas tillsammans

Långt längre en minne och namn

Bortom det evigas gränser

Där hör vi varandra till

Ja vinden var det som blåste

I träden en dag i april

I’m listening to the songs of the trees

in the park a day in April

They whisper and you can barely hear the words

but the tone is already there

It was only the wind that was blowing

And the sun that was showing itself

But maybe most of all it was

A springday’s memory of you

Come near my heart come near

Under the greenaries sifting light

A bittersweet longing remains

A time in the rush of love

So forget your lonely moments

Here is my longing embrace

Come let us travel together

Far beyond memory and name

Beyond the borders of eternity

There we belong together

Yes it was the wind that was blowing

In the trees a day in April