Forsen - Finntroll

Fingrar bleka klösa laven, slita

De sprättar, river, blottar sten och klippa

Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss

När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors

Han gräver ner mot bergets kärna

Han slinker in i springor, halkar

Isande vatten han ur sprickor dricka

Kalk och järn från stenar slicka

Vid en strand så kall och dunkel

Årtusenden den resande vilat

Djupt i hålor utan endaste ljus

Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Han vadar i skenet av underjords eld

Den djupa floden, den ha ingen källa

När tiden tappat sin lögnfyllda gång

Ses en vandring i visdom oändligt lång

Vid en strand så kall och dunkel

Årtusenden den resande vilat

Djupt i hålor utan endaste ljus

Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Forsens brus!

Framför ses en skugga längs vattnet vandra

En rygg så tärd och böjd av kunskap

Då han nu den andre i djupet fått fatt

Med sig själv han då vid forsen satt