Solsagan - Finntroll

Hon stod vid foten av en häll så mörk

Målad kalkad och kall

Hon drog ett streck

Med en ryckande arm

Over himmelens rand

Ner till hetaste djup

Hon stod på isens blåaste vidd

Målad kalkad och kall

Hon ristade sitt tecken, sin runa

Med en ryckande arm

Runt vattnens flöden en ring

Havsbestar och ånga då steg

Hon lyfte upp över sky och rymd

Målad kalkad och varm

Ur klippens djup en låga då steg

Ur hennes höfte, en storm av eld

Hon lyfte upp över sky och rymd

Målad kalkad och varm

Ur klippors djup en låga då steg

Ur hennes höfte, en storm av eld

Ett ljus hon blev av lågans makt

Ensam på rymdens tron

I all sin prakt

Hon ristade sitt tecken, sin runa

Med en ryckande arm

Runt vattnens flöden en ring

Havsbestar och ånga då steg

She stood at the foot of a cliff so dark

Painted, chalked and cold

She drew a line

With a tearing arm

Over the edge of the skies

Down to hottest depths

She stood at the most blue widths of the ice

Painted, chalked and cold

She carved her sign, her rune

With a tearing arm

A ring around the waters current

Sea beasts and steam rose

She rose up above sky and space

Painted, chalked and warm

A flame ascended from the rocky depths

From her hips, a firestorm

She rose up above sky and space

Painted, chalked and warm

A flame ascended from the rocky depths

From her hips, a firestorm

She became light by the power of the flames

Alone at the throne of space

In all her glory

She carved her sign, her rune

With a tearing arm

A ring around the waters current

Sea beasts and steam rose