Bergagasten - Månegarm

Dunkla bleka syner, i bergets drömmar.

Avgrundens fasor, skuggor som ej bleknar.

Vindar från jordens djup, skämda dofter av död.

En gnagande känsla, av evighetens marter.

Tiden är svunnen… från mitt liv.

Timmar och dagar, svarta så som jord.

Ensamma och tysta, i bojor tunga.

Bojor smidda av drömmar, om evighetens slut.

Bojor smidda av hopp, om livets slut.

Bojor smidda av hat, till bergets grav.

Avbrutten i döden, karvad ur bergasten.

Vriden likt död mans kropp.

Lysten av hämnd, illmarig, vred.

Uråldrig gast, själadömd i bergets vrår.

Bergagast…

Korpklo, korpklo, vinge svart,

sök skydd i bergets famn,

till nattgastars karga land.

Välkommen till mitt kalla rike,

spunnen i plågors svala nät.

Fyller dig med vanvett,

Jag är en bergagast…

Dark pale visions, in the dreams of the mountain.

The horrors of the abyss, shadows that do not fade.

Winds from the deep of the earth, putrid smells of

death.

A gnawing feeling, of the torments of

eternity.

The time has fled from my life.

Hours and says, black as earth.

Lonely and silent, in heavy shackles.

Shackles forged from dreams, of the end of

eternity.

Shackles forged from hope, of the

end of life.

Shackles forged from hatred,

towards the grave of the mountain.

Broken in death, carved from mountain rock.

Twisted like a dead man’s corpse.

Greedy for vengeance, sly, wrathful.

Ancient ghost, condemned to the crannies of the mountain.

Mountain ghost…

Raven claw, raven claw, black wing,

seek shelter in the embrace of the mountain,

to the barren land of nightghosts.

Welcome to my cold realm,

spun in the cool web of torment.

Fills you with insanity,

I am the mountain ghost…