Vargstenen - Månegarm

Ljus faller sakta

Över ödemarkens gölar

Sunna stiger sakta

I den kalla morgonen

En hoppets låga

Till gåvostenens kraft

Att tunga bojor lösa

I denna natt

Vag är min fylgias kraft

En kall smak av järn

Följer dess svaga sång

Som ekar böljande i vinden

Faller ned vid stenens fot

Glödande runor som binder

I drakens ristade kropp

Järntandens blodröda spår

Nidingars förhatliga dåd

Vrede stiger åter upp

Kropp utan själ — själ utan kropp

Samlar tanke och sinne

Väntar solens fall

En reningens eld

I bergets kristall

Under nordstjärnans sken

En son av Nordens mark

Kallar på gudarna

Vid deras namn

Kallar väsen i ovan

I riktningar sex

Kallar väsen i nedan

Förfädersandar, stå mig bi!

Runor från Urds väv

Uråldrig vibrerande kraft

Runor fyra från världar nio

Från trädet i världens mitt

Reid kallar jag för skydd

Eld, luft, vatten och jord

Gifu för offer och gåva

I bergets djup

Algiz för fylgiors makt

Gråbens kraft, min broderhälft

Ken, den förödande elden

För rening och bojor brustna

Kristallens ljus

Bländade min syn

Ett vibrerande dån

Fyllde världen

Surts eld slog ur jorden

Glödande runor sveddes bort

Ett rungande avgrundsvrål

Urkraft förlöst

Odins glittrande öga

Förlöst ur vargstenen

Förening av själen

Själars rening i eld

Fogade samman i ödets väv

Själars rening i eld