Mitt eget land - Olle Adolphson

Jag hörde musikk någonstans

som kom från en frusen orkester,

den kallas för terrorbalans

och dansas av öster och väster.

Vad bryr jag mig om öst och väst,

jag vet ju bäst.

..

.. .

för när mänskorna har varandra

bor de alla i samma land

och jag är ju precis som andra

och min hand är så lik din hand.

Hela landet syns från mitt fönster

huvudsta’n ligger i mitt rum

och i taket gör lyktor mönster

det är dumt men jag är väl dum.

Man säjer att ensam är fri

den frie lär vara den starke.

Men du och jag blir ändå vi

och jorden får blommande marker

och nätterna skimrar av bloss

bara för oss.

..

.. .

för när mänskorna har varandra

bor de alla i samma land

och allting vi vill ge till andra

kan du få ur min öppna hand.

I min hand finns allt det jag drömmer

allt jag äger och allt jag har

och den rädsla som alla gömmer,

just på den är din hand ett svar.

Jag vet att en väldig raket

skal gå mot en främmande himmel

men säj mig en enda planet

som jorden, för den ger mig svindel!

Och därför så stannar jag kvar

jag vet jag har.

..

.. .

liksom du någon plats på jorden

som jag kallar mitt eget land

det är så svårt at få tag på orden

men du vet hur det känns ibland

när man känner att allt är nära

och att allt finns en mening i

ska det vara så svårt att lära

det att människor — det är vi.

..

.. .

har du hört någon gång musiken

när jag fattar helt lätt din hand

och i världen omkring finns riken

men don är alla samma land.

..