Labyrinten - One More Time

Eko, eko, är det enda jag hör

Ödslig tystnad, bara vindarnas kör

Jag vandrar i en enslig skog

Bland träd och buskar och snår

Jag undrar om jag någonsin

Kommer hitta en väg härifrån?

Iakttagen, men ingen syns till

Kuslig stämning, som ett ödets sigill

Kan inte minnas vad som hänt

Och hur jag hamnade här

Jag märker plötsligt kråkorna

Som på avstånd följer min färd

Dimman tätnar, jag ser ingenting

Allting andas av liv och av död

Så förvirrad jag vacklar omkring

En skrämmande labyrint — men skön

Trött och matt och jag känner mig svag

Måste vila och tänka ett tag

Jag ser ett gammalt slitet hus

Som nötts av stormar och regn

Då vänder plötsligt kråkorna

Och jag står här helt ensam igen

Dimman tätnar, jag ser ingenting

Allting andas av liv och av död

Så förvirrad jag vacklar omkring

En skrämmande labyrint — men skön

Dimman tätnar, jag ser knappt någonting

Så förvirrad jag vacklar omkring

Hasar bortåt mot huset jag sett

Står vid dörren och känner mig rädd

Dörren öppnas och jag kliver in

Kalla kårar — ingen syns till… eller…

Eko, eko, det enda jag hör

Ödslig tystnad, bara råttor som stör

Jag vandrar i ett ensligt hus

Det går inte att vända om

Och undrar om jag någonsin

Kommer hitta en väg härifrån