Varulven - Saltatio Mortis

Jungfrun hon skulle åt stugan gå

Linden darrar i lunden

Så tog hon den vägen åt skogen blå

Ty hon var vid älskogen bunden

Och när som hon kom till skogen blå

Linden darrar i lunden

Där mötte henne en ulv så grå

Ty hon var vid älskogen bunden

Kära ulver du bit inte mig

Dig vill jag giva min silversärk

Silversärk jag passar ej på

Ditt unga liv och blod måst gå

Kära du ulver bit inte mig

Linden darrar i lunden

Dig vill jag giva min silversko

Ty hon var vid älskogen bunden

Silversko jag passar ej på

Linden darrar i lunden

Ditt unga liv och blod måst gå

Ty hon var vid älskogen bunden

Kära du ulver du bit inte mig

Dig vill jag giva min guldkrona

Guldkrona jag passar ej på

Ditt unga liv och blod måst gå

Jungfrun hon steg sig så högt i ek

Linden darrar i lunden

Och ulven han gick ner på backen och skrek

Ty hon var vid älskogen bunden

Ulven han grafte den ek till rot

Linden darrar i lunden

Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop

Ty hon var vid älskogen bunden

Och ungersven han sadlar sin gångare grå

Linden darrar i lunden

Han red litet fortare än fågeln flög

Ty hon var vid älskogen bunden

Och när som han kom till platsen fram

Linden darrar i lunden

Så fann han ej mer än en blodiger arm

Ty hon var vid älskogen bunden

Gud trösta Gud bättra mig ungersven

Linden darrar i lunden

Min jungfru är borta min häst är förränd

Ty hon var vid älskogen bunden