Mardrom - Siebenbürgen

Den dunkla maran har lämnat mig

Dagen gryr i öster

Men ännu hemsöks jag utav

Den gångna nattens röster

Jag vandrar likt en vålnad fram

Med tunga steg jag hasa

Dock förråder mig min blick

Som tydligt speglar fasa

Varje natt är lika dan

I kallsvett jag mig vrider

Men kan ej komma undan från

Den mara som mig rider

Vart kan jag fly från något som

Jag själv är boning åt

Det finns ej lindring för min själ

Ej hjälper skratt, ej gråt

Jag är fast i skräckens klor

Likt rovdjur dom mig klöser

Jag lever stilla i vankelmod

Tills döden mig förlöser