Högdalen Centrum - Tomas Andersson Wij

Den sjunkande solen

Brann till i ett fönsterpar

Jag gick från perrongen

Upp mot Hank’s Heaven Bar

Och tunnelbanerälsen

Den skakade under mig

När ett tåg kom in

Jag var en timme för tidig

Jag skulle hem till dig

I Högdalens centrum

På vinst och förlust

Jag gick Skebokvarn bort

Till Thåströms barndomshem

Brunt trevåningshus

En tall skymde himmelen

Tog en bild på porten

En hyresgäst gömde sig

Och släckte ner

Jag stod där och tänkte

Det här är nån sorts början för mig

Högdalens centrum 1977

Vi ger till varann

Det enda vi har att ge

De räknade timmarna

Vår lilla evighet

Och vi vet inte riktigt

Vad vi ska med varandra till

Och hur man gör

Vi vill släppa oss själva

Det är i alla fall vad jag vill

Högdalens centrum

Vi gick till din säng

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början en ny

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början för mig

Det tog tjugo år att ta mig

Till scenen jag drömde om

Man är aldrig framme jag vet

Ändå känns det som

Som om det här är det sista

Eller första jag skriver på

Som om förmågan att släppa

Är det allt hänger på

Högdalens centrum

En mörk perrong

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början en ny

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början för mig