Ansgars Handskar - Torsson

När som kungens knekt, sa till fru Engelbrekt

Att hon inte fick gömma sin man

Ja, då så sa hon direkt att hon och Engelbrekt

Inte längre var gifta med varann

Och knekten försvann

Och hennes man kom fram

«Det hade räckt», sa Engelbrekt

«om du bara hade ljugit lite grann»

När som Axel Oxenstierna, kom med sin häst

Var den ryktad, pyntad och fin

Också kungens häst, hade klätt sig till fest

Och satt på sig en högfärdig min

Och hans ögon var kalla

När han viskade till alla:

«Axels häst, har blivit smittad av pest

Mot det hjälper ingen medicin»!

Och Kungar och Adelsmän e bättre än Präster

Fattig e sämre än rik

Lärling och gesäll e underordnad Mäster

Men den ene e den andre ändå lik!

När som Carl von Linné fyllde 43

Så stod ytterdörren på glänt

Då kunde man se att hans protegé

Räckte över en skål som present

Han applåderade

Och gratulerade

«Vad e det med det»?, sa Carl von Linné

«Du e ju ändå bara en student»!

När som Karl XII, kom tillbaks till armén

Var högkvarteret bränt

Då sa Ansgar Petrén, en beriden kapten

Att det blev bränt av en dubbelagent!

«Ta av dina handskar», sa Kungen till Ansgar

«Du var inte sen att tvätta dig ren

Så det inte skulle synas vad som hänt»!

Nä, Kungar och Adelsmän e bättre än Präster

Fattig e sämre än rik

Lärling och gesäll e underordnad Mäster

Men den ene e den andre ändå lik!

När som Alfred Nobel, laga' revbenspjäll

La han in mera ved i sin spis

För Alexander Bell, hade samma kväll

Kommit hem till Nobel med en gris

Bell sa: «Mera salt»!

Och «Det e för kallt»!

«Jag e trött på ditt gnäll», sa Alfred Nobel

«Du ska aldrig få mitt pris»!