Salt i mina sår - Tysta Mari

Med den blå ormen genom stan

Genom folk som vimlar runt I tusental

En dag till, hade hellre legat kvar

En dag till av så lite jag

Lever upp till andras och inte mina krav

En timme till ingenting igen

Jag har Garbochock I lurarna på vägen hem

Så trött på tomheten, så trött på Hagsätras perrong

För ibland så vill jag bara spränga all betong

Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld

Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år

Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår

Som salt I mina sår

Stänger hjärnan när dörrarna stängs

Är ett ackord I en sång som saknar refräng

Och jag ser samma gator varje dag

Ansikten som jag känner igen men jag

Har aldrig hört ett ord, bara tomma blickar, inget prat

Och det e mörkt under ögonen I spegeln

Stirrat ut genom rutan hela vägen

Som ett skepp med revade segel

För ibland så vill jag bara spränga all betong

Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld

Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år

Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår

Som salt I mina sår

Men jag lever och lär

Det är samma för dom flesta här

Där ansiktena är färgade av neon

Och varje vänligt leende e som ett hån

Man växer upp och man faller in

Man blir allt man aldrig skulle bli

För ibland så vill jag bara spränga all betong

Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld

Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år

Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår

Som salt I mina sår