Polarnatten - Vintersorg

Solen strövar under horisontens gräns

Middagsmörker ger liv åt myter och illusioner

Nu, vintertiden skänker oss sin väldiga influens

När stjärnbilder speglar sig med snöns reflektioner

En tid har kommit för att ge oss ro

Den släpper lös den fjällstorm som vilat hos brisen

Måndränkt ligger järvens täckta bo

Den smög i hunger över den blanka isen

Sinnets alkemi

Stärks av mörkertidens magi

Över frusna vatten

Står polarnatten, polarnatten

Ett vagt himlaljusbestånd

Projicerat mot fjällets fond

Nu så glimrar skatten

Polarnatten, polarnatten

Himlavalvet draperas av solens broder

Tills polardag väcks ur nattens barm

En trofast kumpan då håller i ljusets roder

Med jordaxelns lutning som hävarm

Tills vi åter förförs av skumrask dager

Vid polarviddernas ensliga barriär

Föreställningsskuggan kryssar över färglöst lager

Värvad av tidens gondoljär

Som vilar över människoboning

Ger rum åt ytterligheters storslagna försoning