Min stad - Frida Hyvönen

Tittar ut över min stad

Solen går upp på Gröna Lund

Slår en lov runt Gullmarsplan

Och dyker ner i Hornstull

På bänken på Mariaberget

Häller vi upp i glasen

Bland turisterna som fotar Riddarholmen

Och Gamla stan

Och gamla solnedgången

Kom till Stockholm på nittonhundratalet

Det här har blivit min stad

Men jag står fortfarande i valet och kvalet

Om jag ska bli kvar

Köpte ett hus i Västerbotten

För att känna mig rik

Det var strax innan hjärnan växte klart

Det var sista chansen

Att göra något oväntat smart

Min hatt den har tre kanter

Tre kanter har hatten

Och har den ej nån kant läggs den ingenstans

Kan mina koder som ett rinnande vatten

Blandar och ger med svår elegans

Alla känner Stockholm

Men Stockholm känner ingen

Har fortfarande svårt att hantera

När nån går runt och skryter

Om att dom aldrig varit

Längre norrut än till Uppsala

Aldrig varit längre norrut än till Gävle?

Det är fan inget att skryta om!

Aldrig varit längre norrut än till Gävle?

Det är fan inget att skryta om!

Aldrig varit längre norrut än till Gävle?

Det är fan inget att skryta om!

Aldrig varit längre norrut än till Gävle?

Nästa steg är att du ber mig säga «sju»

Tittar ut över min stad

Alla tunga fina hus

800 km norr om tunnelbanans sista stopp

Såg jag dagens ljus

Men nu, på toppen av Mariaberget

Har jag fått tomt i glaset

Och pekar åt turisterna

Vad som är Riddarholmen

Vad som är Västerbron

Och vad som är solnedgången